Bulimi i hemlighet

Första gången jag stod där, i fukten och rummet ångade vilt, låg snödrivor kvar ute längs vägkanten
men motverkades flitigt av vårsolens tidiga strålar.
Det upplösta vattnet som oxiderat till diffus imma, fastnade på det kalla fönsterglaset och blev till rinnande, tung kondens igen.
Den första morgonen, när jag stod där, nyduschad och blöt, lade jag fingret på glaset och ritade ord med mina avtryck. ”Keep going, keep breathing” skrev jag och ville uttrycka hopp, tapperhet och inspiration.

Andra gången jag skrev, var sista gången jag skulle få stå där bland dimmorna. Jag flämtade och höll andan samtidigt,
och skrev ”still going and still breathing”