Inte stark nog
Och tror ni att jag var stark nog?
Nej. Inte idag. Heller.
Blir så trött..
Försommaren är här.
Grilllukten sprider sig i varma vindar i kvarteren.
Gräsklipporna brummar i trädgårdarna.
Cyklisterna är på väg till vännerna.
Men jag ligger gömd i badrummet hela dagarna.
För jag vill ju inte göra något annat.
Eller, vill, vill jag väl. Men jag kan inte.
Är inte stark nog för att bryta mina ovanor.
Mitt missbruk. För det blir som ett missbruk.
Och jag orkar ändå inte bry mig om vad jag missar.
Jag känner ingen lngre.
Kommer inte riktigt ihåg hur världen såg ut, hur den kändes.
Minns inte hur jorden kändes att gå på, med stabilitet under fotsulorna.
Jag är för upptagen med att ramla omkull, gång på gång.
Ikväll ligger jag och vaggar i en "kompisgunga" på min gamla lågstadieskola.
Himelen är fortfarande ljus.
Jag kan liggar här hela natten.
Och bara höra Maria Menas sång och drömma om något annat.
Något bättre.
Jag vill inte varakvar i det här längre, jag vill bort, på riktigt..
