Bulimi i hemlighet

Finns det bot mot Bulimi?

Imorse vaknade jag med en tung filt av ångest över mig. Igår hetsåt jag nämligen (eftersom det fanns kvar, så jag ville "ta slut" på det) Men halsen var så öm sedan dagen innan, och kräkreflexen hos mig avtrubbas efter bara något dygn av upprepade hets/spy attacker. Så jag var extremt panikslagen igårkväll när jag stoppat i mig diverse onyttigheter men inte kunde få upp det igen. Så jag hällde förtvivlat i mig laxeringsmedel, till ingen nytta alls.

Själva effekten med att fyllas och tömmas, äta upp känslorna och spotta ut dem igen, gick jag ju miste om.

Så imorse kände jag mig alltför skamsen, förnedrad och värdelös för att ens orka röra mig. Jag låg kvar i sängen och svettades och vred mig i vånda.

Tillslut beslutade jag mig för att gå upp. De hetsrester som fanns kvar samlade jag ihop i soppåsen för att gå ut med, till soptunnan. Det kändes utmanande att ens kliva ut utanför dörren.

Min tanke blev instinktivt: "Jag är så misslyckad. Jag mår så dåligt. Jag förtjänar inget annat än att straffas. Så varför inte döva och äta ihjäl mig? Då ska jag straffas med dubbel dos ångest efteråt, hah, rätt åt mig, då kanske jag lär mig. Ja, jag äter upp smuloprna... jag har ju betalat för det... och inget kan ändå bli värre... allt är redan förstört.."

MEN! Jag må ha fallit för Bulimins motto förut: "Allt eller inget. Utmärkt eller Värdelöst. Svart eller Vitt."
Men inte idag, inte den här gången!

"Jag mår redan skit för misslyckandet igår. Jag behöver inte må ännu sämre idag. Det räcker nu. " blev min slutgiltiga tanke innan jag gick ut med soporna.

Och helt ärligt så var det jobbiga faktiskt att bestämma sig precis innan jag gick ut. När jag sedan fått det slängt och kom in igen, så kändes det inte alls så jobbigt. Inte som jag förberett mig på. för då var det ju redan kört, möjligheten borta, inget val. Det var bara att infinna sig i det. "Skönt!"



Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Bulimi är ett beteende som handlar om regler. Vad är tillåtet och inte? Gör jag det ena så måste jag göra si eller så. Gör jag inte si eller så så måste jag straffas med ditt eller datt.

Men istället för att följa regler så ska vi göra om dem till mål och motiveringar.

Om jag tex hade gått med på att straffa mig själv efter gårkvällens "missöde/kaos" med att fortsätta äta och få mer ångest, så hade jag inför mig själv. och Bulimins hån, alltså bekräftat att bestraffning är den mest effektiva metoden.

Så är det givetvis inte. Straff leder bara till skuld och rädsla för att göra fel igen. Istället borde man föröka få ett villkorslöst förhållande till sig själv och sina känslor.

Jag har misslyckats förut. Jag har öppnat soppåsen och rotat igenom den för att äta upp den förr. Och jag lyckades idag. Jag hade kunnat misslyckas idag också, och då hade jag kanske lyckats imoregon? Eller så hade jag misslyckats idag, imorgon, och kanske dagen efter det. Men en dag kommer man att lyckas. Det viktiga är att inte ge vika, inte ge upp.

Jag lyckades motstå Bulimins lovord, avfärda hennes löften och förbannelser, idag. Imorgon kanske jag faller dit igen, det vet jag inte. Men istället för att sätta upp en regel om att "imorgon måste jag hålla mig undan från att hetsäta, annars får jag inte gå utanför lägenheten på hela helgen"

Jag ska omvandla regeln till ett mål istället.

Imorgon är mitt mål att hålla mig undan från att hetsäta, klarar jag inte det så  blir det mitt mål under helgen.


Det är inte antalet misslyckanden eller lyckanden som räknas, det gäller att se sin situation och problematik utifrån ett större perspektiv.

Ingenting blir bättre av att man stramar åt reglerna eller höjer kraven. Straffen kommer bara att öka din rädsla för att misslyckas eller råka ut för bestraffning igen, och hjulet är i rullning.

Det handlar inte enbart om att äta rätt och regelbundet, eller att enbart kunna hantera sina känslor under/ang ätandet (eller annat) Det handlar om kombinationen. Det gäller att kunna kombonera en behandlande metod ang både näring, fysik och känslor.

Vi med Bulimi är ofta väldigt sårbara och känsliga, just för att vi är så kritiska och har sånt kontrollbehov, som vi "uppenbarligen inte kan sköta"

Straffa dig inte när du gjort "fel" utan belöna istället dina framsteg!

Önska mig lycka till idag... det kan jag behöva...