Dö
Jag orkar inte med mitt liv. Inte om det ska avara såhär!
Jag bara sover och äter. Fast jag kan aldrig sova, såjag bara går runt och är dåsig överallt.
Ingen tror att jag äter, men sanningen är att det är det enda jag sysselsätter mig med, tvångsmässigt.
Pengarna flyger iväg... ångeeest.
Jag kan inte ta en tugga av något inför publik, granskande blickar, okända som kända människor. Jag kan int ens njuta av ett socialt sammanhang/tillställning med vänner utan att få mega ångest och tvingas dra mig ur/bort/gå hem.
Jag har gått upp i vikt. Och jag är fulast i hela världen. Svullen, stor, fet, finnig, blek, smutsig...
Jag kan inte stå för vem jag är eller vad jag gör. Jag står inte ut med att vara instängd i min hemska kropp. Jag orkar inte med mitt beteende. Att ständigt smyga och smussla med mat/godis, att hela tiden skämmas, att alltid behöva gå igenom samma procedur varje dag, vecka efter vecka, år efter år....
"Det här är sista gången jag mår såhär dåligt, sista gången jag är så här äcklig, nu börjar jag om - på riktigt."
Sanningen är den att jag inte orkar anstränga mig längre. Och jag är inte värd någonting längre. Jag är dömd. Jag har verkliogen skaffat mig en dödslängtan igen. Jag är inne i en sån där hemsk period, och även om jag vet att det kanske är en period på något år, så vet jag att den kommer att komma åter ytterligare något år senare. Och jag är så trött på det.
Nu vill jag inte fortsätta såhär mer. Och jag vågar inte för något i hela världen avslöja mig för mina medmänniskor här i närheten av mig, aldrig i livet. Hellre dör jag. ALltså, min enda utväg är att dö ifrån skiten.
Ni andra har ett liv värt att leva, vänner värda att kämpa för, ni är värda allt! Men jag är misslyckad och dödsdömd. Och jag står inte ut med föraktet längre. Jag orkar inget mer. Jag vill ge upp på riktigt.
Jag vet inte om jag kommer orka uppdatera igen, men tills nästa gång så önskar jag er en fin kväll iaf. Kom ihåg NI är BRA! och FINA!!! Ni har massor att kämpa för och ni kommer att lyckas.
