helvetet är inte över...
Helvetet som jag trodde var över för en stund i mitt liv, har kommit tillbaka. Ett hårt slag, rätt i ansiktet.
Jag tvivlar på om det någonsin kommer att kunna bli riktigt bra. Det kommer kanske aldrig att bli bra, aldrig någonsin.
Det enda som jag andas för i dag är hetsätningen och dess effekt som förmodligen kommeratt infalla när jag kommit hem till studieorten och återhämtat mig från helgen. Jag åker ikväll, så det blirtroligtvis mitt i veckan. Då varken tid för denna typ av ångestlindring eller energi till något annat än plugget, egentligen finns till. Världelöst, ellerhur! Sedan, när jag fått min dos ångest och ska behöva fortsätta leva, som om inget hänt, då kanske jag ofrivilligt väljer att ge upp för gott.
Jag vet ingenting längre...
Det gör bara så ont, ont att andas, det gör ont att ens existera.
