ja, vad ska man skriva?
Patetisk. Det är jag, patetisk och motsägelsefullt förutsägbar.
Lördag.
Plan: Hade lovat mig själv att plugga.
Känsla: Världelös, jag kan aldrig fokusera längre...
Resultat/handling: Rejäl hetsomgång...
Inte nog med att jag måste åka till olika ställen när skiten inhandlas (som den brottsling jag känner mig) nej, flera omgångar hem för att lämna av kasse efter kasse... så var den fattige studenten 450 kronor fattigare och ton med självförakt och skam rikare.
Jag är rik, på hat. men inte generös, vill inte dela ut mina tillgångar hur som helst. Det tär på mig, att hålla läckorna stängda...
Så upptäckte jag till min förfäran att lappen jag skrivit var borttappad. Listan. Hur skulle jag nu komma ihåg vad som fanns kvar att köpa, och vart jag behövde åka för att hämta det? och hur skulle jag nu veta i vilken ordning allt skulle intas? Panik!!
Kicken och ruset avfärdades genast. Allt kändes hopplöst. En impulsiv hets är en impulshets. En planerad hets är/och måste förbli just en planerad hets.
omedelbar Panik. Överväldigande Likgiltighet. Jag körde på ändå. Inget smakar något längre, så skitsamma.
Riktigt bra spyomgång! Plötsligt kändes det värt allt obehag. Jag var näästan välförtjänt den kicken/lättnaden.
Söndag:
Måste plugga!
Motstånd: finns kvar massa hets som måste försvinna.
Hake: tänk om spyakten går sämre idag? Då är min lättare ångest försjunken till en hård sten på absoluta botten. Då är allt förstört. Och så kommer det stjäla tid/kraft/koncentration ifrån studietillfället (mitt enda dessutom)
Ja, vad gör man? Leker stark och motstår hetsen? eller bara släpper fram ångestmonstret, kör på, och förbereder sig på en hemsk eftermiddag/kväll/samvete....?
Hoppas ni andra har en trevligare helg, Kram!
//A
