Bulimi i hemlighet

Jag har ätit konstant, för att slippa känna något över huvudtaget. Istället för att ligga livlös i soffan utan någon mat alls, eller ätandes mängder vid ett tillfälle för att kräkas, så har jag bara frossat konstant i flera dygn.

Och inte kompenserat någon gång. Jag mår alldeles för JÄVLA DÅLIGT. Och inatt höll jag på att stypa och kvävas av ångesten som blev en ren panikattack. Kastade mig runt i sängen, kröp på golvet i mörkret i den kalla natten. Nu vågar jag inte ens lägga mig igen, livrädd för känslorna som överfalkler, föraktet, instängdheten, paniken, rädslan, hopplösheten... istället vill jag sitta uppe dygnet runt och äta.

Jag har nu gått upp flera kilon i vikt (ddet syns/känns t.om.) på bara några dagar. Och det gör ju inte direkt att jag mår bättre, om vi säger så.

Jag var inte så fixerad vid vikt förut, men nu känner jag mig så platskrävande med min stora volym/area.

Men det värsta är att folk ju tror att jag tycker jag är värd näring ö.v.h. Att man tror att jag visst orkar görsa något - äta.

Jag äter och äter och äter. Nonstop. Just för att jag inte vill/orkar känna något, därför dövar jag och distraherar med mat. Mår så fruktansvärt illa.

Men metoden fungerar inte. Jag mår URSINNIGT dåligt ändå!

Och jag ser ingen annsn som helst utväg än att dö nu. Jag är inte ens värd att över huvudtaget ifrågasätta om mitt liv kan få fortsätta levas Jag är den mest misslyckade, fula, äckliga människan på jorden. Och jag klarar inte av att möta någon alls nu. Ingen får se mig nu. Jag ska försöka ta mig hem till min hemort för att dö där. Jag KAN INTE fortsätta leva. Jag är körd.

Och jag kommer nog inte orka skriva något här igen heller, för jag startade bloggen för att försöka bli mer positiv, försöka hitta vägen ur destruktivitet och ätstörningar. Ville visa att det går, måste finnas ett sätt att överleva.

Men jag har inte hittat någon väg ut. Det finns ingen väg för mig. Alla mina vägar är avspärrade. Och jag vill inte påverka någon, och så kommer jag inte orka bekräfta mitt misslyckanden här mer.

Men ni är värda fler chanser, och ni kan få ett bra och fint liv. Jag vet att ni kan, om ni fortsätte rkämpa. Ni har inget val, annat än att kämpa vidare. Inget annat är tillåtet, inget annat är okej, ni är för fina! KÄMPA och HANG ON oavvsett. Det finns ett liv för er, det finns människor som bryr sig om er, som vill se er må bra.

Lycka till, och snälla, bli inte som mig, gör inte som jag. Åh andra sidan, jag är den enda i hela världen som lyckas misslyckas såhär fail, så det är ingen risk. Men ändå, jag varnar er! Världen är tuff därute,, gå varsamt igenom den..