Nej, nu får det vara nog!
Du, Bulimin, jag har fått nog. Det räcker nu! Efter alla dessa år, så gör jag slut. Jag vill bryta vårt förhållande, nu, på stört! NU!
Jag orkar inte dra runt på skamen längre, orkar inte anpassa mig efter bulimins fällande regler.
GE MIG MITT LIV TILLBAKA!
Eller, just det, det var det liv jag aldrig hade. Det var nog därför jag tydde mig till dig, kära Bulimi. Nåja, allt har sin tid. Vi har haft vår. Mitt helvete måste få ta slut någon gång också. Din tröst är inte långsiktig, jag inser det nu.
Jag känner inte att jag förtjänar något bättre, men samtidigt så kommer jag inte orka att leva om jag ska fortsätta ha det såhär.
Jag vägrar. Jag har sagt det så många gånger förut, jag vet. Men nu är jag så löjligt seriös, så förbannat hotfull ska du se.
Varför ska jag straffas genom att stoppa i mig en massa saker som jag aldrig annars skulle äta, sånt som bara duger i straffsyfte? Varför skulle inte jag få äta ifred?
Som om det inte räcker med alla annan skit som ger mig ångest, som om jag behöver plågas via matväg också!?!
Men vet du vad, Bulimi, det räcker nu. Vi bryter här. Du kan sluta nu. Jag ber om nåd. Jag går nu. Sök inte upp mig igen, jag har en egen väg att gå, och du ska INTE följa med!
Du har gjort mig så illa, så illa. Men jag klarar detdär så bra själv, jag behöver inte någon kaka på kakan. Idag var sista gången jag lät mig överfallas av dig, bered dig på det! Fortsättningsvis ska jag verkligen, verkligen, försöka motarbeta all din kraft
Jag måste iaf få försöka. Ge mig en chans, du kan ju ge mig ett försprång iaf... det är jag väl värld? För allt jag gjort för dig? Så villkorslös och välvillig som jag har varit, så lätthanterlig, nu får du fan ge något tillbaka. När kommer den där belöningen som du lovat mig?
Nej, just det, den kommer aldrig. Du har ljugit mig rätt upp i ansiktet, lovat och skjutit upp på det. Jävla svikare, förrädare, falska skit!
