Bulimi i hemlighet

Jag har inte vägt mig, och jag är stor som ett hus, men det är inte det som är värst. Nej, det v ärsta, det som plågar mig näst intill döds är känslan av skam och oduglighet. ÄCKLIGA människa (jag) som "inte äter" men som egentligen äter som en JÄVLA HÄST!

Folk tror att jag inte äter (för att jag avskyr att äta med folk) och för att jag ju faktiskt gärna går flera dagar utan att äta alls (fastar) MEN så kommer dagarna då jag ÄTER ÄCKLIGA MÄNGDER och spyr kanske 1 av 2-3 gånger av hetsattackerna (min kräkrelfexer trybbas av efter bara en kväll (som iof kan vara flera omgångar)

Och nu mår jag så FRUKTANSVÄRT dåligt att jag känner mig extremt självmordsbenägen. Jag har dock ingen möjlighet att göra något drastiskt här i min lilla hydda, och är alldeles för föraktfull för att våga/förmå mig att ta mig ut (även om jag borde motionera, åtminstone bort ångesten)

Jag vill DÖ, nu. Jag SKÄMS SOM EN GRIS och vill ALKDRIG någonsin att någon ska behöva se mig igen.

Jag har bekänt mig och min problematik nu, något jag ALDRIG någonsin trodde jag skulle göra/klara av. Jag sa att jag inte äter något på någon vecka för att sedan äta och kräkas en hel del under något dygn (i vissa fall fortsätta äta utan att just kräkas) (dock fortfarande motionera eller laxera, även om det inte har samma "effekt" på ångesten)

Jag sa att jag inte äter OCH att jag hetsäter. Vad tror man om mig nu? Jo, att jag inte äter. MEN HALLÅ!!! Fattar ingen nånting eller??? Jag hetsäter ju också!!! Missade ni det?? Nu känner jag mig grymt missförstådd och jävligt skyldig. VARFÖR FÖRSTÅR INGEN när jag väl erkänner eländet!!!

Men okej, om ingen vill lyssna eller förstå så är det okej. Men då vill jag inte höra något tillbak, inte bli missförstådd, misstolkad.

Nu är jag så jäkla känslomässigt upprörd att jag struntar fullkomligt i att jag köpt bra mat (frukt, bär, yoghurt...) till helgen. För jag FÖRTJÄNAR INTE DET när jag är så jävla korkad som inte är tydlig nog.

JAG VILL DÖ och den största anledningen nu är att jag är så fult ätstörd. jag menar vilken normal ätstörd håller på som jag? En sjuk går att försvara, men jag är bara vidrig.

ÅH vilket självhat. Det gör ont, GÖR ONT!!!

Jag ska äta ihjäl mig inatt, växa än mer (om möjligt... då spricker väl väckarna här...) och sedan inte äta eller dricka en droppe tills den stud jag har chansen att dö på riktigt. Jag kommer att vara upptagen hela helgen, ha det där jäkla mötet och bli konfronterad med att jag "inte äter" (och det gör jag ju inte HELLER men som sagt, har ni glömt hetsattackerna???)

HJÄLP. Nej, förresten, ajg begraver mig själv nu. Jag ska gråta och äta hela natten, plågas som en flamberad gris över öppen eld, och lida tills jag (förhoppningsvis snarast) får DÖ.

Jag hatar mig själv,

jag hatar mig själv,

jag vill aldrig mer bli sedd, ihågkommen, ifrågasatt.

Jag vill bara dö,

dö,

dö,

försvinna,

aldrig mer behöva blir påmind om.