Svindlande känsla - när kommer den där förbannade kolappsen som jag bara går runt och väntar på?
Jag hamnade på golvet i min lilla klaoustofobiska dusch igår, en tredje gång, för att häva ur mig ännu en omgång. Min hals svider, har fått bitsår mellan långfinger och ringfinger och mår allmänt illa. Men nu är det vardag, koncentrationen ska falla på skola och överlevnad - te... vatten...sova.. ångest... härlig vecka det kommer bli.
Dessutom har jag en förmåga att glömma bort allt nuförtiden. Gamla vanor och rutioner till och med. Och om jag bestämmer ett möte så kommer jag på att jag gjort det, dagen efter. Vad säger jag då? "Hej, jag låg hemma och hade helt glömt bort dig/evenemanget"
Trevligt liv man har?
Svimfärdig och yr utan att ens behöva ställa mig upp. Herregud, hur ska jag orka ta mig till skolan imon?
Å andra sidan spelar det ingen roll. För jag har inte pluggat och utfört de uppgifter jag ska. Kan inte fokusera. Kan inte tänka klart. Allt jag tänker på är ångest och att äta/inte äta.
Men jag måste till skolan imon. För jag har tiden hos skolsyster. Ska jag våga säga något? Ska jag chansa på att hon kan hjälpa mig?
Men vad kan hon göra... och vad hon nu än skulle råda mig att göra, så är jag för svag för att orka göra det nu iaf. Så allt är ganska meningslöst.
Ganska rejält hopplöst faktiskt. Shit, vad gör man alltså....?
