2011-10-26 ? 01:13:00
Tvingas leva med sig själv
Det kan tänkas lätt att säga llite fint: "Det är bara att försöka acceptera den du är och leva med det."
Jag är just nu hemma i min hemort, hos mina föräldrar, för att spendera mitt höstlov. Men jag ät sjuk - halsinflammation typ. Jag hade känt mig desperat glad att få ha det här lovet. Jag hade hoppats på ett stillsamt, måttligt ångestfritt lov, eftersom möjligheterna att hetsäta och kräkas är mycket mindre här.
Riktigt så illa har det inte varit, egentligen, rent formellt. Jag har bara råkat få i mig lite för många mackor och lite förbjuden glass. Alltså, inget riktigt hetsigt egentligen. Men det gör också att jag känner mig ännu mer misslyckad. Det finns inget jag hellre vill än att bete mig normalt, äta normalt, se normal ut. Men nu när jag överätit lite, så känner jag mig misslyckad, just för att jag egentligen inte hade velat stoppa i mig någonting alls. Jag är ju sjuk, jag har ingen lust eller ork att stoppa något i munnen överhuvudtaget. ÄNDÅ gör jag det. Så meningslöst!
Och eftersom jag omöjligen kan spy upp det - halsinflammation, svullen hals, så stiger ångest-termometern mot skyn.
Jag orkar faktiskt inte med det här. Inte här, inte nu.
Jag är för sjuk för det här...
Men det är JAG som ska stå ut med mig, för resten av mitt liv. Och det är JAG som ska tvingas dra på min kropp, tvingas höra min tankar, tvingas hänga ihop med "den där" som alla helst vill få slippa. Jag vill också slippa henne, men det går inte. Jag kan inte bara dela på mig och gå ifrån mig själv, även om jag hemskt gärna hade övergett mig själv, speciellt just nu, i skrivande stund.
Jag är just nu hemma i min hemort, hos mina föräldrar, för att spendera mitt höstlov. Men jag ät sjuk - halsinflammation typ. Jag hade känt mig desperat glad att få ha det här lovet. Jag hade hoppats på ett stillsamt, måttligt ångestfritt lov, eftersom möjligheterna att hetsäta och kräkas är mycket mindre här.
Och jag är helt svullen i halsen, och kan absolut inte kräkas - alltså inte hetsäta. Trodde jag, ja. Men självklart brast det. Och idag är värre än någonsin. Jag känner mig ensam, världelös, kall, äcklig och ful. --> hetsäta alllt som kommer i min väg!
Riktigt så illa har det inte varit, egentligen, rent formellt. Jag har bara råkat få i mig lite för många mackor och lite förbjuden glass. Alltså, inget riktigt hetsigt egentligen. Men det gör också att jag känner mig ännu mer misslyckad. Det finns inget jag hellre vill än att bete mig normalt, äta normalt, se normal ut. Men nu när jag överätit lite, så känner jag mig misslyckad, just för att jag egentligen inte hade velat stoppa i mig någonting alls. Jag är ju sjuk, jag har ingen lust eller ork att stoppa något i munnen överhuvudtaget. ÄNDÅ gör jag det. Så meningslöst!
Och eftersom jag omöjligen kan spy upp det - halsinflammation, svullen hals, så stiger ångest-termometern mot skyn.
Jag orkar faktiskt inte med det här. Inte här, inte nu.
Jag ska därför bege mig ut i den kalla, frusna, yttre världen. Jag kan bara hoppas att musiken och lugnet i naturen ska stilla mitt sinne. För jag orkar verkligen inte med mina tankar eller mitt hat just nu.
Jag är för sjuk för det här...
Kommentarer
