AnorexiBulimiCenter och två flugor i en smäll!
Det var jättesvårt att veta vad jag skulle säga. Men hon lyssnade så gott hon kunde och försökte leda mig rätt i samtalet. Bra, jag gjorde det.
Hon skulle ringa upp igen, när hon sett efter om någon remiss är skickad och så. Så jag väntar väl bara.
Höll på att svimma, mådde riktigt kasst och var sjukt trött. Så jag tänkte att jag måste äta nåt. Och då kan jag ju lika gärna slå två flugor i en smäll, tänkte jag.
Äta, och lindra ångest - hetsäta och kräkas.
Så jag ställde mig helt öppet i köket, orkade inte ens gömma mig på rummet, skit samma, familjen vet ju.. har ju förstått..
så jag ställde mig och gjorde fyra frallor, värmde köttbullar i mikron, hällde upp massa yoghurt och lade upp kex på ett fat, med sylt på. Bland mycket annat. Minns inte allt. Glass tror jag också att det blev.. och pannkakor.. choklad.. och gud vet allt.
Men att kräkas efteråt blev än en gång för påfrestande ansträngning för att vara värt det. Jag blev grundlurad. Vilken bluff. Här knödde jag i mig allt möjligt, för att vara säker på att få en långvarig effekt. Så gick det bara inte som jag villle. Tror att medicinen jag äter nu, bidrar till att det bildas slem i svalget och halsen. Så det blev en pina att fösöka kasta upp det.
Så jag kastade mig ut i desperation, på cykel. Orkade inte mer än en mil. Sen var jag slut. Nu har jag tryckt i mig hög dos laxmedel och dricker som en idiot, törstig som en get!
Och svullen, det är jag MINST SAGT. Har förtvivlat ont i magen, den är hård och står upp som en fyr. Ajajaj. Jag vill gå i ide. Nej, så länge jag äter medicinen så får jag avstå hets. Och då blir det inte mycket annat. Men det är väl bäst så, om jag nu ändå kan få hjälp. Men den blir jag nog nekad, när de ser mig i det här skicket. Jag är ju stor som en kloss, inte går jag ned i vikt heller, snarare UPP.
På en vecka har jag sammanfattningsvis hetsätit (och kompenserat) kanske 3 - 4 gånger. Och då är den timman på dagen det enda jag ätit. Ändå har jag gått upp 1 kg. Ett kilo ÅNGEST! Då kommer jag ju ALDRIG att kunna börja äta normalt, om jag går upp av att till hälften svälta och hälften hetsäta. Inget mer hetsätande nu. Verkligen inte. Och ABC kan jag ju glömma... de skulle skratta ut mig direkt. Shit, jag hatar mig själv..
Skäms. Vill begravas. Ont. Trött. Vart ska jag ta vägen? Mer törstig....
Tack så jättemycket för att du hälsade till mig, blir jätteglad! Ska läsa din blogg nu<3 Förstår att du också lider av ätstörningar, vilket gör mig ledsen! Vi är många som drabbas och som kämpar därute<3
Ang ditt inlägg ovan; det är inte så konstigt att kroppen reagerar som den gör på svält och hetsätning. Det är ett gissel för kroppen blir konfunderad och samlar på sig mycket vätska osv. Man känner sig fullständigt utan kontroll på vad viktuppgången beror på osv.
Tänker på dig<3 Kram Jenny
Hej. Vad fruktansvärt jobbigt du verkar ha det. Känner igen tankarna du beskriver, hopplöshetskänslorna, den onda cirkeln av hetsätning och kompensation. Jag trodde jag var körd. Men det går att bli bättre! Du kan också och du är VÄRD att MÅ BRA!
Förstår om du inte tror mig, men det går. Men man behöver hjälp och stöd. Jag hade aldrig kommit framåt utan Dala ABC i Falun. Vet inte om det är samma som du skriver om, men om det är det så kommer de garanterat INTE att skratta åt dig. Inte någon annan äs-enhet heller. De träffar varje dag många personer med alla typer av ätstörningar så de vet hur det kan vara. Men jag tror att självföraktet är särskilt framträdande hos alla som har bulimi för att man känner att man "borde skärpa sig". Det är också något man måste jobba på, och man behöver stöd i det.
För mig har det varit guld att träffa andra med liknande problem. Jag hoppas att du också snart får den hjälp du behöver. Kram
