Inlagd
Hej!
Igår träffade jag min nya läkarkontakt på Vuxenpsykatrin, som verkar väldigt bra, och vi kom fram till att inläggning för en stund, kan vara bra, då min medicin ska höjas, och jag behöver börja äta regelbundet igen.
Höjningen har en risk att göra mig mer ångestfylld till en början. Jag ska alltså vara beredd på att få det ännu jobbigare kanske, än vad jag redan tycker att det är.. Tufft.
Åh, jag blir så trött. Jag vill bara bli bra. Orkar inte kämpa för det mer, vill bara vara där, inte behöva ta mig dit.
Så igår åt jag lunch på BUP, gjordes pannkakor för mig, och sedan kom jag hit till avdelningen på vuxen. Känns väl okej för det mesta. Hittils har jag hållt mig i skinnet. Men nu börjar ångesten slita i mig. Jag vill bara hem. Känner mig konstig och obekväm i mig själv, och har svårt att hitta stimulans här inne. Hoppas på att få gå ut snart, och träffa någon.
Nej, nu ska jag vandra runt i mitt rum lite. Och försöka att inte bli alldeles utom mig. Känner mig illamåendes och försöker intala mig att det kan vara för att jag åt igår, och alltså kan känna av hunger så småningom igen. Men jag vet inte..
Kämpa på ni därute! Det är värt det, det måste det vara. Och jag längtar tills den dagen jag kan bekräfta det på riktigt. För den dagen kommer, det gör den... det måste den ju göra...
