Livet svider
AJAJAJ vad ont det gör. Allt. Jag är som brännskadad. Världen är trång och jag får ingen plats.
Det kan kännas bra en stund. Och jag suger åt mig som en svamp. Glömmer eländen och önskar i förtvivlan att det fick fortsätta kännas just sådär självklart och givet, fler gånger.
Men dagar förändras. Min födelsedag har inte varit något undantag. Ingenting kunde stoppa mig från att avvika från uppmuntran och tårtkalaset för min skull. Jag var så uppstoppad av själförakt attd et inte gick. Jag var tvungen att lägga mig tidigt. För jag stod inte ut med mig och stenen i magen som jag måste släpa med mig överallt.
Ångest. Ångest. Ångest. Tar det någonsin slut? Någonstans?
Jösses vad knäckande livet är. Och hur i hela världen ska jag orka.......?
jag hör också vad du säger, och jag stöttar dig min vän. kärlek till dig! hör av dig när du kan<3
