Bulimi i hemlighet

JAG HAR FÅTT SVAR på behandling för min ätstörning.

Jag har haft konstant ont i magen sedan dess. Har jag gjort rätt? Tveksamheten klyver mig itu.
Klart att jag vill bli av med dåliga vanor och införa nya, sunda rutiner. Givetvis vill jag bli fri från störningen,annars hade jag aldrig kontaktat BUP (som ska hjälpa mig)

Men samtidigt är det såklart en del av mig som också vill ha något att säga till om:
"Du är ju inte värld något bättre än dethär, du är inte värld någon mat, lägg av, säg NEJ, avboka, SKÄRP DIG!"

Och jag vankar av och an i rummet av beslutsångest. Jag bara väntar. Väntar ut. Det måste gå över snart. Måste. Hur ska jag annars stå ut? Jag kan inte stå upp hur länge som helst...

Rädslan för vad som ska hända, hur det hela ska gå till, gör mig skakig av oro.

Men jag tänker att jag ska försöka uppdatera här vad som händer, steg för steg, så att det finns dokumenterat, hur det kan gå för ett bulimimonster som mig.

Jag har alltså:
*  berättat för en närstående
* Sökt läkare, fått remiss till psyk (BUP)
* varit på första möte, mitt fall ska utredas.
* fått planerad tid till en terapeut, för information om behandling och allmän info om ätstörningar

Hoppas ni vill följa mig igenom det svåra. Jag ska försöka lyfta fram både formella och känsliga bitar på min resa. Gud... jag är så nervös... och rädd... och tveksam...

MEN jag vill bli frisk och jag ska i alla fall försöka!

Kämpa!

/A