högre dos, mindre effekt, för varje gång?
Äääh.... töö-öörstiig!!! Orkar inte... gå.. kvarteret bort.. för att köpa... vatten... (har svårt för kranvatten, och fråga mig INTE varför, för jag har inget vettigt svar där..?)
Gud.. torr som en öken.. törstig som få..pust, och stön.
Har inte varit törstig eller hungrig på hela veckan (surpriize?) så jag har mest... legat lam på ett och samma ställe.. Har alltså inte gjort så mycket, det har inte hänt så mycket, orkar inte ta tag i varken det ena eller det andra. Därför uppdaterar jag inte riktigt som jag hade tänkt från början.
Men om ni ville veta, så har jag kommit underfund med att jag är riktigt beroende. För jag har inte kunnat förmå mig att göra något alls i princip, men i fredags, DÅ jäklar "orkade" jag stå på benen. Ja, under en och en halv timma hann jag få i mig allt möjligt
(som typ en halv pizza, 2 frallor, en halv limpa med smör och ost, en halv burk snabbnudlar, 5-6 fiskpinnar, nästan 1 port bearnessås och ketchup, ett kokt ägg, typ 3 skålar vaniljyoughurt med "musli" (start=godis?) en sats pannkakor, ett pkt balerinakex, två "gifflar", drygt en halv liter glass, 1Liter chokladmjölk, typ 0,75L soyamjölknaturell, 1japp, 1guldnougat,1center, 100g mjölkchoklad, 100g salta chips,...ehh.. skulle nog inte ha skrivit upp det ens, jag har säkert missat något och jag skäms som en gris.
Notera att jag inte hinner färdigt med något förrän jag är inne på något annat. Jag springer bara fram och tillbaks och tröttnar efter någon tugga, blir superstressad, tittar på klockan, kastar i mig något annat, får kväljningar, måste fortsätta, häller i mig vatten. Vattnet hade jag dock bara 1,5L av, så jag fick dricka soyamjölken under hetsen och spara vattnet tills efter hela kalaset (är nämligen vääldigt törstig efter att ha kräkts, nästan alltid.
Kan ni förstå hur uppsvullen och spänd min mage är fortfarande? Allt detta har gått på två omgångar, en igårkväll och en iförmiddags.
Vad jag menade med från början, med att ha ett allvarligt beroende av någonting, förstod jag när jag hade släpat mig skakandes ner till ICA (skakade dels av att kraften knappt fanns att ta mig dit, men mest för att jag är fullkomligt LIVRÄDD för att träffa på någon som känner mig, blir väldigt paranoid, känner mig liksom olaglig på något sätt, måste se misstänksamt ut för personalen i affären..?
Alltså, jag skopade på mig två kassar med mat/godis och det gick för 400kr (hade räknat ut lite, är ju fattig student)
Min första tanke var: "Men, såhär mycket behöver jag ju inte egentligen, jag brukar inte äta allt som jag köper hem, jag varken hinner eller orkar.. slänger ju ändå resterna efteråt (p.g.a. rädsla och skam för att ha det kvar i lägenheten)
MEN, tanken som dök upp och blev kvarstående som en upprepning: "Fast, tänk om jag inte nöjer mig, tänk om det tar slut, tänk om jag inte är tillfredställd, bäst att ta lite extra.. så att jag är absolut säker.."
Grejen är att jag inte får i mig större mängder för varje gång. Och jag vet av erfarenhet att jag gärna köper för mycket, som sedan går till spillo (eftersom jag kommer halvvägs på allt innan jag byter)
Men rädslan för att inte bli tillräckligt tillfredställd/att inte få önskad/högsta möjliga effekt på min "drog" gör mig vettskrämd, så jag köper mer för varje gång, eftersom jag inte förstår eller inser att det är en urdum tanke.
Hur kan det vara så viktigt att få högsta effekt? Vad händer om jag skulle äta alltihop och inte bli lugn, inte må bättre i de där 10 minuterna? Jag dör inte av det! Så VARFÖR är jag så orolig varje gång och köper hem mer för varje gång jag handlar?
Och gårkvällen gick sådär "bra" Efter att ha krupit in på toaletten och kräkts upp det mesta av vad jag ätit, väldigt smidigt och enkelt (jag var som en vattenspridare/fontän, det bara stänkte om mig, jag fick verkligen leva ut all den där negativa energin som bara gör mig trög inombords.).
Men idag fungerade det inte riktigt lika bra. Det gick riktigt segt och jag fick jobba både hårt och länge för att få upp något över huvudtaget. (jag borde inte vara såhär detaljrik, men skrivet är skrivet..)
Och vet ni? Jag mår riktigt kasst, både fysiskt och i huvudet (ont och orkeslös i alla tänkbara avseenden) meen jag vill verkligen inte gå förlorad mer. Eller, jag är liksom mörkrädd, så varför ska jag låta mig gå djupare in i den mörka skogen?
Jag kan inte bara vända om, det går inte riktigt så enkelt, jg vet efter alla mina försök. Men jag kan åtminstone stanna upp och samla mod för ett försök till.
Insikten som jag fått, jag börjar se mina svagheter, förstå mina brister och vad som kanske föser fram mig extra starkt, och det tänker jag ta vara på ikväll. Jag ska inte falla ihop justnu, jag ska andas en stund i taget och försöka vara med ikväll. Med i nuet, med i tankarna. Jag är väldigt besviken på mig själv, och skulle egentligen väl vilja göra vad som helst för att lära mig själv en läxa, men vad tjänar det till? Ingen lär sig av det, inte jag, inte du, inte någon runt omkring mig.
Jag får se hur det bli imorgon, helgen har ju tyvärr en stark makt över mig och får mig lätt att tappa fästet, men än sålänge är jag med på rätt linje.
Okej.. låång text, förlåt, men det var nog mest för mig själv jag skrev det, tänker jag nu. Annars hade jag nog varit lite kortare i mitt resonemang och mer konkret i mina tankar.
