Bulimi i hemlighet

Jag har sagt det förut, jag vet, men jag tänker säga det igen.

Jag tänker nämligen inte ge mig än.
Det är inte okej at lägga sig frivillligt.
 Och jag ska försöka, om igen, tills det går.
Nu är mitt mål att inte hetsäta imorgon.
 Om jag lyckas med det, blir mitt nästa delmål att klara mån, tis, ons och tor utan att falla dit.
 Men som sagt - små steg i taget.
Imorgon var det alltså, då är jag på¨t igen.

På två dagar har
 ett flingoaket,
knappt 1 L yoghurt,
en limpa bröd,
och ett smörpaket
försvunnit.

Vilken tur att jag fortfarande bor hemma. Hur hade jag annars klarat mig?

Det kan inte vara lätt att vara förälder och
 nästan varje dag behöva köpa hem ny mat,
fylla kylskåpet till bredden, till sin unge
 och samtidigt se henne förminskas och gå bort sig i dimmor..

Nej, det är inte lätt.
 Det är inte lätt för någon av oss, här i världen.

Vi har haft lite gäster här idag. Föräldrarna och dem begav sig in till stan.
Jag blir hemma själv, då brodern ska ut. Alltså - hetsätning.. eh
Jag dök direkt på det efterblivna baguettbitarna, torra och smuliga,
och den fina chokladen som väl egentligen ska finnas kvar tills de kommer tillbaka ikväll..
Nu har jag damsugit upp mina synder, och resten av köket,
och diskat. Både efter mig och föräldrarnas middagsbjudning.

Nu ska jag sätta mig med en kopp té och försöka tackla ångest.