Hon är inte den som är arg i tystnad
Hetsåt i eftermiddags, i vanlig ordning.
Ett knäckebrödspaket, ett smörpaket, en ost, en liter mjölk, en liter yoghurt, fruktskålen, flingpaket, läskbacken... allt är det bara borta.
Men idag, idag gick det snett. Riktigt snett.
För jag kunde inte kräkas.
Letade och letade, rev och ruskade, efter den där jäkla kräkreflexen.
Kom inget.
Panik.
Jag vet inte hur måna gånger det hänt mig, och som jag fått så mycket ångest att jag faktiskt
gjort mig beredd på att ta livet av mig...
Bara omständigheterna som hindrat mig (Att sitta förstörd och slemmig och våndas i panikartad trans)
Så jag cyklade min andra mil för dagen.
Kom hem, drack en liter vatten (Törstig som få)
Bytte om till inlines och åkte i ungefär 45 min.
Sedan drack jag té och andades ut lite.
För inatt skulle det bli en sista mil på cykel.
Det blev det.
Jag hetsåt nog för bra mycket mer än 3000 kcal (lite för att vara mig)
och har alltså motionerat för ungefär 1000kcal bara.
Så ångesten är skyhög.
Vet inte vart jag ska bli av.
Varför kunde jag inte bara fått kräkas..
Då hade det inte varit förgäves att äta allt detdär.
Eller, egentligen undrar jag nog mer:
Varför åt jag det?
Varför?
Varför gör jag dethär?
Kanske behövdes det här misslyckande som ett avslut på denna period av hets varje dag..
Nu ska jag inte äta mer.
Vill bara komma igång med träning, och lite bättre, sunt, ätande.
Ha kontroll, diciplin.
Men först måste jag rensa ut lite..
Så det får bli vatten och té, om jag gjort mig förtjänt av det.
Åh, jag vill inte vara här,
vill inte se ut såhär.
Vill inte känna det här.
Vill inte!
Gud,
jag borde ju bara gå och dö...
