Bulimi i hemlighet

Tröttheten slog ned som en bomb, i samma stund jag klev in på avdelningen. Jag måste cirkulera runt för att hålla mig uppe.
 Hur kan jag bli så trött, när jag börjar äta? Kanske slår tröttheten till först nu, när jag "stannar upp" i allt.

Annars är det svårt, det enda att stimulera sig med här - är mat. Och det känns ju friskt. Men det är vad vi väntar hela tiden på här - nästa måltid.
Man kan inte göra så mycket annat, på ett sånt här ställe.

Nyss var vi dock ute på en promenad, hela gänget nästan. Och jag trodde att jag skulle svimma. 
Men nu är vi tillbaka, till Lunch. Kassler.
 Jag klarar inte att äta kassler, det går bara inte!
Och potatisgratäng har jag fått de senaste dagarna.
 Det är Landstingets favorit. Potatis till allt. Nåväl, potatis går la an, men gratäng med gräddiga såser och gummiga ostlager, nej, nej... Åh, varför?
 Jag vill HEM!
Väntar på att få besked om permis, isåfall i ett par timmar.

Ha en fin helgdag! Kämpa på, tillsammans klarar vi det! 

Och Tack Pandis för ditt stöd, du gör mig alldeles matt av förundran.
 Du är underbar!